Jätteloka och björnloka

Ogräset,  jätteloka-Heracleum mantegazzianum, eller om det nu är en annan sorts loka, har jag haft talrikt på min tomt men numera är nästan allt bortgrävt.  Grannen har dock inte lyckats få bort sina vid sitt garage som vätter mot min spaljé.

Där ”hjälpte” jag honom att knipsa av blommorna innan den fick chans att föröka sig. Visserligen har jag hört talas om dess giftighet och jag har alltid haft handskar men på senare tid  har jag ryckt upp småskott med bara händerna utan att  det hänt något. Självklart har jag tvättat händerna efteråt och så enkelt trodde jag det var. Huvudsaken att man inte får in dem i munnen, resonerade jag.

Den här gången stod jag med bara händerna, den ena i stadigt tag kring stammen och den andra greppandes blomspaden och högg tills den gav med sig.  Luktade lite illa om händerna efteråt trots att jag tvättat dem.  Ett par dagar senar uppstod mystiska utslag ovanför handloven. Måste komma från det varma grillgallret tänkte jag först,  och gjorde inte någon koppling alls till lokan. Ytterligare några dagar kom flera utslag med blåsor…. *GULP*…. Vad i alla världen var detta? En serie sjukdomar passerade i reyy i min hjärna och hypkondrikern i mig vaknade till liv.

Polletten trillade ned när det dessutom uppträdde ett brännmärke på den vänstra underarmen. Jag drog mig till minnes att jag råkat dutta mot den blöta stjälken just där. Lite googlande på nätet och vips så begrep jag mina blåsor:

När man få saften på huden OCH solen skiner på det utsatta  området får man en så kallad foto-toxisk effekt, men detta märks först efter två dagar. Snacka om förrädiskt (en brännässla, däremot märker man ju av direkt och kan akta sig för ytterligare exponering)! Det blir som ett rött eksem och ofta med blåsor. Dessa försvinner efter ett par dagar, men kvar blir en brun rodnad som kan sitta i flera månader om man har otur.

Växten ser riktigt pampig ut med sin blomkrona och gigantiska blad och det var väl därför man tidigare importerade den till våra trädgårdar utan att veta bättre. Idag har flera kommuner program för att hålla ogräset i schack. Naturvårdsverket rekomenderar utrotning bland annat för att den sprider sig för snabbt och konkurrerar ut våra inhemska växter. Ett frö kan ligga och lura i jorden i 15 år och plötsligt gro när de rätta betingelserna infinner sig. Mycket viktigt att dessa inte får fröa av sig!

För att bli av med dem utan besprutning så är det uppgrävning som gäller med tät klädsel och gummihandskar. Noggrann tvätt efteråt och ingen sol på områden som utsatts för exponering. Vad jag förstått behöver inte precis allt av roten grävas upp men man bör ta dem minst 10 centimeter djupt efter stjälkens nederkant.

Skall be att få hjälpa grannen med lokorna så det blir gjort. Hoppas att han tar det på rätt sätt. Det viktiga är ju att vi blir av med detta djävulstyg.

Man gör en distinktion mellan den importerade jättelokan och vår inhemska björnloka(bara någon meter hög), som tydligen inte ”skall” utrotas. Jättelokan (eller kaukausisk björnloka, jättebjörnloka,  jättefloka, Kungsholmsloka) kan bli extremt stor, 2-5 meter hög. Hybrider uppstår och ger svårbestämda underarter. Inte lätt att få ut konsekvent information när man googlar, så jag får slänga in en brasklapp här. (Finns också en ofarlig betydligt mindre liten släkting som är mera känd som hundkäx, vilken man ser ofta på ängar). 

Länkar:

http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=14143

http://odla.nu/giftinformation/heracleum_sibiricum.shtml

http://odla.nu/artiklar/heracleum.shtml

http://ttela.se/start/regionalanyheter/1.518068